2024-12-15 Grönåker

Man påverkas av sin omgivning, familjens värderingar, kulturer och händelser. 

Ibland omvärderas det man lärt sig och ansett vara självklart, livet är inte evigt och man kan inte boka in det i sin kalender. 

De starkaste upplevelser man kan ha, är när någon blir sjuk och kanske lämnar livet. 

 Med åldern förändras synen på döden och blir mera en del av livet, en helt naturlig del. 

I vår familj har närhet, sammanhållning och ärlighet varit ledord. Lika viktig som frihet och självständighet, men det mest viktiga har varit medkänsla, att bry sig om varandra, hjälpa och stötta. Att hjälpa andra har varit helt naturligt, vare sig det gällt att ta emot familjehemsplacerade barn eller sträcka ut en hand där det behövs.  

Gemensamt har även funnits en kraft att driva sina visioner och söka sina egna vägar.  

CSR – Corporation Social Responibility, att påverka samhället genom socialt och ekonomiskt ansvar var en del av vår uppfostran (fast vi inte visste att det hade ett namn) 

Familjen har även cancer gemensamt – ingenting vi valt, men fått. 

Mina morföräldrar, mormors mor, morbröder och mostrar dog i cancer. 

Min mamma kämpade i femton år med sin cancer för att sen lämna oss vid 66 års ålder. 

Fyra av mina syskon och jag själv drabbades av cancer, vår bror klarade inte sin sjukdom. 

Min brorsson och systerdotter har opererats, behandlats och är ännu inte helt friskförklarade från sina cancrar. 

Min enda jämnåriga kamrat i byn och bästa vän klarade inte sin cancer och lämnade oss, make, en tvåårig dotter och en nyfödd. 

Nästan alla känner eller har hört talas om någon som insjuknat i cancer. Den finns mitt ibland oss, skakar om livet och påverkar den drabbade och omgivningen. 

Vi i familjen utreddes för genetisk cancer 2007 och har erbjudits att delta i en ny utredning eftersom metoderna har förändrats på dessa 17 år. 

Nu har det gått arton år sedan jag upptäckte en knöl i mitt vänstra bröst, jag är frisk nu, men minns i detalj allt som hände den dagen. 

Först trodde jag att det var inbillning, en knöl i mitt vänstra bröst. Kände igen och där var den, kanske två centimeter lång, hård och läskig. 

Vad tänker man? 

Är detta vad jag kan förvänta mig med alla cancerfall i familjen? 

Overkligt, läkarundersökning, operation, strålning, cellgift, döden!!! 

När de första tankarna landat, blev jag arg för jag ville inte ha cancer. 

Ganska snart insåg och kände jag att det inte lönar sig att slösa energi på ilska, utan började istället söka information. Som tur var fanns massor redan då, att hitta på internet om orsaker, operationsmetoder, strålning, cellgifter, men inte så mycket om reaktioner, känslor, tankar, ängslan och rädslor.  

En läkare på HC kunde konstatera att det fanns i knöl i bröstet, remitterade mig och efter diverse turer på sjukhuset opererades bröstet bort. Jag erbjöds en rekonstruktion dvs ett silikonbröst, vilket jag avböjde. Mest på grund av olustkänslan att ha något främmande i kroppen, men även eftersom jag inte informerats innan om att detta var en möjlighet. 

 Idag är jag glad att detta inte gjordes då det enligt uppgift är svårare att få en korrekt bild vid mammografi.  

Min cancer var i ett tidigt stadium och därför behövdes ingen efterbehandling. De årliga mammografierna har varit en stor trygghet för mig och jag gläds varje gång svaret bekräftar att jag fortfarande är cancerfri. 

Tyvärr drabbades jag för en tid sedan av tidig cancer i tjocktarmen, men efter operation och årliga kontroller känner jag mig trygg i det. 

Under några år arbetade jag med utbildning av Rapunzel of Swedens frisörer i deras möten med cancerpatienter främst vid utprovning av peruker. Att ha förståelse, medkänsla och viss insikt i och för sjukdomen och människan har stor betydelse vid kundmötet. 

Detta gäller även i andra sammanhang, därför är det viktigt att vi alla lär oss mera om hur cancer påverkar både den drabbade, familjen och omgivningen. 

 Det gör vi bäst, menar jag genom att prata med varandra, dela erfarenheter, söka information, delta i föreläsningar och naturligtvis stötta forskning, utbildning och undervisning. 

 Det kanske allra viktigaste är att vara uppmärksam på tecken till symtom på att allt inte är som det brukar vara med egna kroppen, söka vård och tacka ja till screeningar.  

Tidig upptäckt är alltid bättre.  

Jag och min dotter Ida grundade Stiftelsen Japandi Foundation med tanken att stödja olika delar i cancervården. Vi är väldigt engagerade och arbetar frivilligt många timmar varje månad för att på vårt sätt bidra till cancervården.  

Vi har via vår stiftelse Japandi Foundation valt att stödja innovativa projekt i kampen mot cancer. Hjälp oss att hjälpa andra!              

-Anki Backlund  Grundare & Styrelseordförande